Jaha, måndag igen då. Inte för att jag brukar ogilla måndagar, men just nu är det inte glatt. Tur att åtminstone min nya Slayer-tisha livar upp. Nu kommer ju säsongen för äh-jag-pallar-inte-det-får-bli-jeans-tshirt-och-converse och då är ett tips att klippa av era tröjor, så det i alla fall händer något kul med outfiten. Aja. Nog om tråkiga outfits och avklippta Slayertröjor och tillbaka till mitt gnäll. Jag ska springa maraton, alltså 42 fucking kilometer, om fem dagar och jag är fortfarande inte helt hundra. Visst, jag har inte haft feber på många dagar, men jag är hostig, täppt och snorig och blir trött av minsta lilla. Det finns dessutom fler dimensioner av detta - löpningen är min ADHD-medicin och nu börjar det kännas att jag har varit off medication så att säga i snart två veckor. Som att det inte räckte har min hy ballat ur och och jag har fått första skovet i min endometrios på jag vet inte hur länge och har PISS-ont i magen. Buhu, inte ens kaffe hjälper ju för att ta sig ur denna misär. Och då är det fan illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar