När man överskattar sin egen förmåga

Ni som känner mig vet att jag är en person med lite lätt överdrivet självförtroende. Det har verkligen både sina för- och nackdelar. Fördelarna inbegriper väl framförallt att jag tar mig an nästan vad som helst för att jag är helt övertygad om att jag kommer att klara av det. Hur svårt ska det vara liksom? Nackdelarna tar sig snarare uttryck som förfärligt dåligt humör när det går upp för mig att jag visst inte kunde anmäla mig till landslaget efter att ha provat en sport första gången. Denna nackdel har definitivt gjort sig påmind nu när jag har fått för mig att åka längdskidor. Det är ett otroligt bra och skonsamt komplement till löpningen, jag har gjort det en del som barn och tänkte att vadå, det är väl som att borsta tänderna, om man har lärt sig det en gång så kan man det sen. Vet ni vad? Det var det inte. VERKLIGEN inte. 

Första gången jag provade att åka för några veckor sedan insåg jag att jag inte kunde åka diagonalt över huvud taget. "Hur gör man?!" skrek jag frustrerat åt Morsan som inte alls fattade vad jag höll på med. Jag drog mig fram på armarna utan någon som helst teknik och blev helt slut efter bara någon kilometer. Jag var dessutom som Bambi på hal is på de där jävla skidorna man inte kan styra och tappade balansen och ramlade på rumpan inte mindre än SEX gånger. Det där goda självförtroendet var rätt stukat efter den där första vändan... Men jag är samtidigt inte den som ger mig. Tidigare i veckan körde vi igen och då hade jag fått in tekniken betydligt bättre. Jag ramlade bara en halv gång (när jag stod still, så det räknas typ inte...) och framförallt var det inte alls lika jobbigt. Så nu är självförtroendet på topp igen och jag känner att jag vill anmäla mig till Vasaloppet 2027. Men vi får väl se. Det är ändå 90 km. Kanske ska prova några gånger till innan jag bestämmer mig.

Surrender before the cardigan

Jag har alltid hatat koftor. Alltså hatat. Jag vet att jag försökte förstå mig på konceptet ett par gånger i tjugoårsåldern utan framgång - den där koftan blev bara hängande i garderoben. Och före det hade jag ju endast skinn- och jeansjackor, punkt. Men nu har jag verkligen börjat se tjusningen med plagget. Jag tycker att det ger en mjukare framtoning, särskilt kombinerat med skinn och kedjor. Det blir en ball kontrast, helt enkelt. Här ovan ser ni två exempel från de senaste veckorna. Nice huh?! Sen betyder det väl bara att jag börjar bli gammal. Koft-tanten liksom. Men jag tar den. 

Tröskelträning

Ett av mina långsiktiga mål med löpningen är att kunna hålla en jämn, hög ansträngning på lopp som är någonstans mellan en halvmara och en helmara. Vi snackar nödvändigtvis inte hög hastighet, utan jag är mer ute efter en stark känsla, en känsla som jag kan behålla under lång tid. Jag är ganska duktig på att komma upp i hög ansträngning och har som tidigare nämnt hög laktattålighet, men jag kan fortfarande inte hålla den ansträngningen särskilt länge utan att krokna. Krokna = inte alls ge upp och sänka ansträngningen, nejnej, utan mosa på bara, på ren jävlar anamma tills kroppen fullständigt kollapsar. För att detta inte ska bli fallet under samtliga lopp framöver behövs tröskelträning, alltså träning som specifikt syftar till att förbättra din uthållighet vid din övre laktattröskel (där kroppen producerar laktat motsvarande en koncentration av 4 mmol). 

Jag har frågat min allsmäktige coach (ChatGPT förstås) om hjälp med ett tröskelupplägg. Det är givetvis viktigt att inte träna såhär för ofta - jag satsar på 1-2 gånger i veckan. Det upplägget jag tänkte köra på nu fram till SM (sen får vi väl utvärdera tänker jag) är att rotera följande pass: 

A. Klassisk platt tröskel. Underlag löpband, asfalt eller grus. Puls hög zon 4. 3x8min, 3x10min eller 2x15min, 2x20min. 

B. Lång sammanhängande tröskel. Underlag trail/grus. Puls låg z4. 20 min, 25 min, 30 min.

C. Backtröskel. Underlag lång grusbacke eller löpband lutning 5-7%. Puls hög z4, varva gå och jogga om det är brant. 3x8-10min, 2x15min (om löpband/lång backe) eller så lång backen är.

D. Tröskel i långpass. Underlag trail/grus. Puls låg z4. Mitt i långpasset eller som avslut. 20 min, 25 min, 30 min. 

Dessa fyra pass ska jag rotera enligt följande: Vecka 1: A+C, vecka 2: B+A, vecka 3: C+D. Därefter ökas längden på intervallen med några minuter och så börjar man om. Med detta upplägg blir det sparsamt med sammanhängande trösklar. Om jag bara kör ett pass i veckan blir det klassisk platt tröskel eller backtröskel, då det är mer skonsamt med kortare intervaller. 

Det ska bli spännande att se vad detta kan ge på några månader. Jag körde pass A tidigare i veckan och fick till 3x8min helt okej här på grusvägarna. Det är fortfarande lite svårt att ligga på en jämn ansträngning men jag kämpar på. Se min HR-kurva nedan (LT2=162 bpm). Heja Aerime!

 

Hede Fashion Outlet

I söndags drog vi hela vägen till Kungsbacka och Hede Fashion Outlet. Det ÄR faktiskt värt fem timmar i bil, åtminstone två gånger om året. Jag var inte direkt supertaggad först, men när vi väl kom dit var det rätt mysigt ändå. Tänka på annat. Distrahera sig. Kolla på snygga kläder, provat något, käka burgare. Kläder är ändå ett stort intresse, även om allting som jag vanligtvis tycker är kul har mattats av just nu. Och jag shoppade inte direkt något onödigt - påfyllning av torrschampo (Invisidry från Maria Nila) och hårinpackning (K18), en sommarkjol i bomull från Gina Tricot och ett par jeans från Levis blev dagens fångst. Jag hade egentligen siktet inställt på ett par svarta Levi's 501:or som jag hade tänkt klippa av till shorts, men utbudet var fan snålare än vanligt därinne. Dessutom stressade Anthon ihjäl mig genom att gå och FRÅGA PERSONALEN om de hade fler 501:or någon annan stans, om det fanns andra färger och gud vet vad. Jag höll på att dö. Men den mannen har tydligen inga spärrar. 

Det landade slutligen på dessa 501:or i en mörkgrå tvätt. Inte vad jag hade tänkt mig först men ju mer jag tittade på dem desto mer märkte jag att vad fan, de är ju dösnygga? Och 501:or sitter ju som smäck på mig. Visst är det intressant, att min kropp som passar i 1 av 50 jeansmodeller är alldeles utmärkt kompatibel med The OG Jeans som har 0 stretch, 0 former, bara ett par raka jävla jeans. Det är ett mysterium. Jag kan inte köpa jeans på Gina, Only, H&M, nehejdå, men 501:or, jajjamen. Hmmm.

Skit allting

Näe hörni. Jag vet inte vad jag ska tycka om det här året so far. Den här veckan har varit särskilt tung då Pippi stod på tre ben i hagen i söndags när vi skulle ta in hästarna. Vi fick en akuttid hos veterinären på måndag morgon där det konstaterades att ett benfragment i hennes artrosknä hade brutits av, förmodligen på grund av att hon hade trampat snett. Knät är ju så skört och känsligt... Detta kan inte avhjälpas medicinskt utan endast kirurgiskt, vilket avråds på grund av dålig prognos. Hon har dessutom redan gått igenom narkosoperation och det tänker jag inte utsätta henne för igen med så låga odds för att det ska bli bra. Nu är hon sprutad i leden och får smärtstillande/antiinflammatoriskt och vi avvaktar för att se hur det utvecklar sig, men benfragmentet kommer knappast att försvinna av sig själv. Min älskade, älskade Pippin. Hon som har varit med mig i nästan halva mitt liv. Mitt livs häst. Min ögonsten. Min kärlek. Det känns fullkomligt vidrigt och samtidigt tänker jag inte sörja en häst som fortfarande står i stallet. Jag försöker distrahera mig och det går bättre ibland och sämre ibland. Imorgon ska vi åka till Hede och försöka fokusera på något annat en stund. Men just nu är livet tungt som fan.

Lilla Pippin 2014. Hade precis flyttat och var dödstrött. Låg och sov hela tiden. Älsklingen.

 

Ultraintervaller

Ultraintervaller - vad är det, tänker den oinsatte. Jo, det är nämligen ett känt upplägg bland ultralöpare som hela tiden lever i avvägningen mellan att få in tillräckligt många kilometer i veckan för att kunna genomföra sina lopp och träna så skonsamt som möjligt så man inte blir skadad. Ultraintervaller innebär att man springer intervaller om 10 km var tredje timme och i det ursprungliga upplägget springer man genom hela dygnet och gör alltså åtta intervaller totalt, dvs 80 km. Det kände jag var lite väl hardcore för min smak. Men jag var sugen på att testa upplägget nu när det vaknas lite längre långpass för min del. Och i lördags bar det av! Det var jag och Morsan som körde med ny start kl 9, 12 och 15. 

Upplägget innebar ett antal utmaningar. Dessa var för dagen främst underlags- och energirelaterade. Vad äter man mellan intervallerna? Vad äter man inte? Kommer jag att riskera att få i mig för lite energi i början av dagen för att krascha senare? Kommer magen rasa? Sen bjuder inte januari i södra Sverige på världens bästa underlag ute heller. Just nu är det is som står på menyn. Blankis. Ett av dagens uppdrag blev därför att försöka hitta på 10 km-rutter som inte innebar att vi var tvungna att springa med hjälm. Det slutade med 1 vurpa (jag) samt att sista intervallen blev 5 km fram och tillbaka på den enda grusväg som var löpbar. Men men. Det gick ju att genomföra i alla fall. 

Första intervallen kändes oerhört lätt för mig. Alltså lite för lätt. Pulsen var superlåg och det är ju förstås bra, men man blir ju fan misstänksam? I mål efter första intervallen och jag tryckte i mig två äggmackor, hungrig som jag var. Det fick jag dock sota för under nästa intervall. Jag kände tydligt att kroppen inte hade hunnit smälta de satans äggen för jag var tung, svårt med andningen, hög puls, lågt tempo. Jaha. Så gick det med den superatletkänslan. Det släppte först efter ca 7 km. Mellan runda två och tre blev det frukt, proteinshake, kaka och KAFFE. Mycket bra val. Det smakade helt gudomligt ska ni veta. Sista intervallen blev betydligt lättare än nr 2, trots 20 km i benen. Lätt i magen och slippa glida omkring som bambi på hal is gjorde susen. 

Vad tar vi då med oss från detta? Jag måste ändå säga att upplägget var dunder. Man hann återhämta sig mellan varje intervall (men inte så mycket att man hann bli rastlös), behövde inte släpa med sig någon energi, kunde byta skor och kläder mellan. Nackdelarna var väl alla tusen duschar då. Och att det är ett upplägg som kanske inte passar bäst under januari. Nästa gång blir det inga äggmackor, lite lättare mat emellan med mer frukt/smoothies. Jag bytte även skor till sista intervallen vilket förmodligen var smart. Och kaffet mellan intervallerna skall införas som lag.

Om några veckor är det dags igen. Kul!

Mål 2026

Innan hela 2026 hinner passera och allt blir efterhandskonstruktioner ska jag presentera mina mål för året. Samma kategorier som för 2025 förstås. Let's dive in!

Jobb

Bli meriterad lärare. Jag skrev ju att jag hade skickat in min portfolio för granskning, men det är minsann inte samma sak som att det är klappat och klart. Först ska det passera det interna nålsögat, sedan det externa nålsögat, jag ska inte göra bort mig på intervjun, osv, osv... Hoppas att jag är klar till sommaren. 

Presentera min forskning på vetenskaplig konferens. Ja, om min artikel till SPS2026 nu blir godkänd så kommer det att bli så. Wiie! I sådana fall är det mars som gäller, i Luleå. Skojjjj. 

Skicka in forskningsartikel till journal. Här är det inte samma nedförsbacke riktigt. Först ska det skrivas (har två studier klara som nog skulle kvalificera sig) och det kan nog ta en evig tid. Men jag ska börja jobba på det nu under våren. Kämpa på Aerime. 

Bli doktorand. Detta styr jag ju inte över själv. Men man kan alltid hoppas. Någon gång är det väl dags!

Träning

Hålla mig (fortsatt) skadefri och kunna springa 4-6 mil/vecka, 4-5 ggr/vecka, totalt på året ca 2000 km. Målet om att hålla mig skadefri kvarstår givetvis även 2026, men nu vill jag successivt öka upp löpvolymen från 20-30 km/vecka till 40-60 km/vecka. Det kommer nog gå fint sålänge jag inte ökar för snabbt. Skynda långsamt. 

Springa SM i kort trail. Anmäld är jag i alla fall! SM i kort trail (28 km) går av stapeln i maj i Älvdalen och där hoppas jag verkligen att jag kommer att kunna prestera. Mitt drömmål tidsmässigt är sub 3h, vilket känns ganska långt bort just nu, men å andra sidan är det ett tag kvar till maj... 

Springa 50 km. Har inte hittat något bra lopp i höst än, men om jag gör det ska jag definitivt debutera 50k. Vill gå ut 2026 som ultramaratonlöpare!

Sätta PB på trailmaraton. Det kommer nog inte att vara så besvärligt, med tanke på att mitt enda maraton hittills sprangs i Åre i obanad myr och tog 7h40min. 

Bonus: Springa 10 km under 50 minuter. Inte för att detta är något jag har tänkt satsa på eller träna mot, men om det ändå skulle råka infalla så är jag inte direkt ledsen...

Gården

Ridbanebelysning. Vi har kommit en bra bit på väg med målade stolpar, två av hålen grävda (för HAND - min sambo är envis och galen) och inköpta armaturer, men stött på lite problem med kablarna. Detta ska dock definitivt bli färdigt under 2026. 

Måla ridbanestaketet och sätta upp bokstäver. Som jag har väntat på att det impregnerade träet ska torka och nu är det äntligen målningsbart. Eller ja, det blir väl ett vår/sommarprojekt. 

Renovera jordkällaren. Vi har egentligen en ganska fin och funktionell jordkällare, eller ja, den VAR fin och funktionell... Nu är taket är helt inrasat, det är mögel överallt och myrorna har gjort en hostile takeover och använder numera jordkällaren som sitt högkvarter. Som ni förstår är detta en prioriterad aktivitet att åtgärda.

Ny spis. Egentligen är det bara att smacka ned en del av murstocken, dra fram elen och koppla in den, men vi har bestämt oss för att säkra upp från 16A till 25A in till huset först hehe. Det kan ha hänt en liten överbelastningsrelaterad incident igår nämligen. Så går det när man gillar prylar som drar ström...

Golvet klart i brygghuset. Det är pyttelite lerbruk till som ska på golvet och sen är det färdigt för att lägga in det gamla golvet igen. Ska bli så gött att kunna bocka av den här punkten, den har fan hängt över mig sedan 2023 nu.

Bonus: Ja, här tycker jag att det är svårt att prioritera. När vi är färdiga med projekten ovan ska vi såklart ta tag i nästa men vad det blir, det får vi se. Det som står på agendan är bland annat ny fasad + fönster på baksidan på huset, pergola (men det förutsätter ny fasad) samt verkstad och sadelkammare inne i ladugården. Och tusen andra saker. Aja. Något kul blir det säkert.

Övrigt

Få ordning på min sömnrutin. Detta har jag redan smygstartat med och det går verkligen över förväntan. Vi neurospicy people brukar ju inte ha det så lätt med sömnen och jag kan tyvärr bara instämma i detta. Jag blir aldrig trött på kvällen men är helt död på morgonen. Detta behöver ändras om jag inte ska gå runt som en zombie hela dagen. Sen ska jag ju hålla rutinen i mer än några veckor också... Men mer om det i ett eget inlägg. 

Skicka in ett bokmanus till förlag. Ja, i år smäller det. Så är det med det. 

Tatuera låret. Hade faktiskt en tid bokad (!) men sjukdom ställde till det så vi fick boka om. Har även lite andra tatueringsplaner, men vi får se vad budgeten håller för. 

Pierca klart öronen. Vi överför detta mål till 2026. Yes. Nu ska det bli färdigt. 

Blogga hela året, varje vecka. Nytt mål, känns kul! Jag vill verkligen hålla igång bloggen. Kan inte lova att jag uppdaterar varje dag precis, men någon gång i veckan är väl inte för mycket begärt?

Where did she go?

Nämen. Look who's back from the dead! Ursäkta min frånvaro, men det har varit en oerhört hektisk vecka. Jag hann knappt få av mig tomteluvan innan verkligheten slapped me in the face med deadlines, examinationer, möten och ett överfullt träningsschema. Men nu är vi ute på andra sidan! Den största anledningen till stressen var att jag fullkomligt missbedömde hur mycket jobb det skulle vara att rätta till en forskningsartikel efter reviewernas kommentarer. Det är ju den första forskningsartikeln jag skriver (utöver mina exjobb då, om det räknas) så man kan tycka att jag borde vara tillåten denna nybörjarmiss. Jag borde ha börjat en vecka tidigare, men nu gjorde jag inte det, okej? Så det var bara att borra ned huvudet i datorn och kötta på. Nu är den äntligen inlämnad, jag ber till högre makter att reviewerna blir nöjda och att vi får klartecken till att gå vidare och göra den camera-ready. 

Jag har ändå hunnit göra en del hel som inte ni har fått se, men det kan man ju alltid berätta om i efterhand, eller hur? Förbered er på att bli spammade. 

Lactate Threshold Test

Då var laktattestet avklarat. Jag måste ändå säga att det medförde en del insikter, både väntade och oväntade. Jag älskar att göra tester av alla de slag, det sporrar mig och gör att jag får utvecklingen (eller avvecklingen...) svart på vitt. Men i det här fallet finns en stor faktor som faktiskt är svår att förklara, vilket stör mig något enormt. Anyways, vi tar det från början. 

För det första har jag förbättrats enormt sedan testet 2024. Det låter kanske överdrivet, men det är helt sant. Vid LT1 hade min fart förbättrats med hela 2,5 min/km (nu ca 10 km/h) och vid LT2 hade den förbättrats ungefär 1 min/km (nu ca 11,5 km/h). Detta är vansinnigt bra på drygt ett år, jag fattar det. Det överensstämmer även hyfsat med vad min känsla har varit i träning. Men. Ett stort MEN. Pulsen. Min puls vid LT1 hade bara förbättrats från 144 till 145, och där var min känsla (och Garmins/Stravas beräkningar) runt 150. Så bara där var det en missräkning. Men sen kom vi till LT2 och då fick jag en smärre chock. Tröskelpulsen vid LT2 hade alltså SÄNKTS från 168 till 162. 162??? Då är man ju knappt andfådd? Vad i helvete?

Så nu fattar jag ingenting. Min känsla är att tröskelpulsen låg runt 172, inte tio slag under. Jag pratade om testet med My i löparklubben under torsdagens träning och hon tyckte att jag skulle fortsätta att gå på känsla under kvalitetspassen, bara de inte blev för ofta. Jag får väl försöka följa det. Men det känns sjukt fjantigt att köra tröskelpass runt 160 i puls... Det är ju en lugn skogspromenad? Aja. Jag får svälja mitt ego och sänka farten. Bara för att min hjärna verkar tolerera höga laktatnivåer betyder det inte att det är nyttigt för kroppen. Hej skador och sjukdomar liksom. Men 162. Gaaahhh!!!

Sprang ett varv runt Hållsdammen före torsdagsträningen med klubben. Enda man kan springa på Billingen numera när det är spårat överallt. Men jag kanske ska ge mig ut i skidspåren snart jag med, lyckades ändå köra 30 min skierg häromdagen utan att dö (vilket är ett stort framsteg). 

8 saker jag vill göra i januari

Jag såg denna månadslista inne hos Flora och kunde inte annat än att sno konceptet rakt av. Det var rätt nyttigt, för plötsligt behövde jag tänka: vad har jag planerat egentligen? Jag tycker att januari och februari egentligen är de viktigaste månaderna att faktiskt ha saker inplanerat. Det är kallt, mörkt och deppigt och man vill bara snabbspola till april. Men icke, nu ska vi minsann ta vara på den här tiden lika mycket som maj och oktober (mina favoritmånader). 

Så vad vill/ska jag göra i januari då? Jo, bland annat detta:

1. Laktattest.  Jag har fått skjuta upp det på grund av sjukdom flera veckor, så nu är det verkligen dags. Väldigt nice att jag kommer att inleda den här träningsperioden med färska siffror på hur det står till med mina laktattrösklar. Mot SM! Redan gjort, mer om det i ett annat inlägg!

2. Åka till Hede Fashion Outlet. Det är tradition att göra det i januari och augusti, så givetvis ska vi dit! Man hittar alltid något i gömmorna där. Särskilt inne på Levi's. Farligt för plånkan.

3. Pierca örat. Nu får jag fan ta tag i det. Blir ju aldrig klar annars. 

4. Börja januariträningarna med BXT. Så kul att få komma igång igen efter decemberuppehållet! Världens bästa traillöparklubb. 

5. Ny spis på plats. Vi har köpt en ny spishäll+ugn men det har stått ouppackat i evigheter. Men vi la ju faktiskt inte alla dessa pengar på en snygg kartong i hallen...

6. Få en forskningsartikel godkänd för publicering. Revideringarna ska in nu i januari och därefter hoppas jag verkligen att den blir godkänd. 

7. Spa med Babe. Jag älskar att åka på spa under vintermånaderna! Januari och februari är givna. Det ska vara riktigt kallt ute, då är det som bäst.

8. Redigera klart bokmanuset och skicka in. Just do it, girl. Jag kommer ändå få tusen nej så varför dra ut på det?

Sen är det vissa andra saker jag skulle vilja skriva med, men som känns mer som önskningar. Typ få upp ridbanebelysningen och att få sätta igång Ella igen... Men det är ju inte allt man styr över själv. Som hur snabbt hovar växer eller när man kan få tag på rätt typ av kabel på Tradera.

Två muppar på Hede Fashion Outlet i augusti. 

She's BACK!

She's BACK, baby!

Julledigheten är officiellt över för denna gång och Aerime är tillbaka på kontoret. Kunde inte låta bli att show off mina nya skinnbrallor som jag önskade att jag kunde säga att jag fyndade på mellandagsrean. Jag köpte dem förvisso under mellandagarna, men någon rea var det fan inte... Men de är assköna, sitter som smäck och har PU av dunderkvalitet. Så det var klart de fick följa med hem. No one can have too many leather pants, det är sedan gammalt. 

Det är annars en konstig vecka det här, något slags mellanting mellan den sävliga julledigheten och januarikneget. En mellanperiod, ett hålrum mellan två block. Jag har svårt för mellanperioder och mellanting och halvmesyrer. Min hjärna är binär, okej? Men nu är det som det är. Och nästa vecka är vi definitivt back in biz till 100 %. Skönt det.

Träning v 1

Mån: Styrka, 1h5min

Tis: Löpning kvalitet tröskel 3x8min, 9,2 km

Ons: Löpning easy, 4,7 km

Tor: Vila

Fre: Löpning kvalitet tempo (snö), 6,7 km

Lör: Styrka, 1h3min

Sön: Löpning långpass, 16 km

Total veckovolym på 36,6 km - vi startar verkligen året starkt! Jag körde även fyra löppass vilket inte var några konstigheter. Efter förrförra veckans ganska tunga kvalitetsvecka började dock benhinnorna att göra sig påminda igen (min eviga jävla akilleshäl) så därför kände jag att jag behövde bromsa kvaliteten lite. Det blev därför två väldigt lugna pass, ett planerat och ett oplanerat (när det plötsligt kommer 30 cm snö blir plötsligt all offroad-löpning kvalitet...). Och nu är benhinnorna glada igen, thank you Universe. Vecka 2 är det dags för laktattest och nu kan jag inte göra mer. Hoppas bara att jag har lyckats jobba upp LT2 hyfsat efter förkylningen i december. Time will tell!

Året 2025

I december 2024 präntade jag ned ett antal mål för 2025. Ska vi se hur det gick för mig?

Jobb

Skriva forskningsartikel inom projekt Yrkestrainee - CHECK! Med blod, svett och tårar (nästan) är artikeln skriven, inskickad och peer reviewad, men inte färdig för publicering ännu. 

Skriva forskningsartikel inom projekt digital transformation/jämställdhet - inte check. Datan är insamlad men inte analyserad och någon artikel har inte påbörjats. Än. Det kommer snart, hoppas jag. 

Blivit godkänd i kurser om totalt 15 högskolepoäng inom högskolepedagogik - CHECK! Till och med 17 poäng har jag skrapat ihop. Den har hängt över mig många år ska ni veta. 

Få en doktorandtjänst - inte check, då det inte har kommit ut någon än inom mitt område (industriell ekonomi). Vi hoppas på bättre tur på den fronten 2026. 

Mål jag lagt till i efterhand: skriva och skicka in högskolepedagogisk meritportfölj för bedömning - CHECK! Jag trodde inte från början att jag skulle hinna så långt, men se på fan. Ibland så! Nu inväntar vi domen i januari. 

Träning

Hålla mig skadefri och springa 3 ggr/vecka - CHECK! 2025 års absolut viktigaste träningsmål och det klarade jag. Jag har snittat tre löppass per vecka nästan hela året. Det har jag aldrig klarat tidigare utan att bli skadad. En stor seger för Aerime och hennes klena benhinnor. 

Debutera helmaraton 42 km - CHECK! I Åre dessutom. Ett jävla fjällmaraton i obanad myr och 2000 höjdmeter. Vem gör sånt? Jo, jag, tydligen. Och det var bland det roligaste jag har gjort i livet. 

Sätta PB på halvmaradistansen - CHECK! Jag förbättrade mitt tidigare PB med hela 14 minuter. I trail, alltså, inte typ Göteborgsvarvet. Om det var någon som undrade. Aerime springer inte på asfalt.

Sätta PB på Idre Fjällmaraton 28 k - CHECK! Här blev det 15 minuter snabbare för att vara exakt. Inte för att det var kul. Årets jävla flopplopp. Så går det när man startar i en för snabb startgrupp och inte helt har koll på sina egna förmågor. Men nu har vi provat att springa in i väggen också, så jag går iaf in i 2026 med den erfarenheten (...). 

Gården

Stallet färdigt - CHECK! Den sista boxen är byggd och det är färdigmålat överallt. Vilken lycka. Äntligen klart. Det skulle vara lika snyggt inne i huset bara...

Bygga altan - CHECK! Inte för att jag kan ta åt mig äran precis. Anthon byggde den och jävlar vad bra den blev. Nu ska vi bara fixa fasaden också så att vi kan bygga pergola och staket. Längtarrrr.

Alla andra planerade gårdsprojekt - inte check... Det är så störigt, för vi har verkligen kommit halvvägs med så himla mycket. Men då kan jag ju inte bocka av dem. Grrr... Det här med ridbanebelysning, bland annat, visade sig vara betydligt mer komplicerat än vad det verkade från början. 

Övrigt

Tatuera klart sleeven - CHECK! Det grävde ett enormt hål i min plånbok/bankkonto/spargris, men fan vad bra den blev. Jag kan knappt fatta att jag har en sleeve liksom? Maiden, Wolf och Priest förevigade på min hud. 

Av förklarliga skäl har därför övriga tatueringsplaner inte blivit av. I början av året levde jag nog lite i förnekelse kring vad notan skulle sluta på för sleeven. Näst på tur står en grej på låret, men åter igen, det ska finnas ekonomiska medel också. Tror inte Max blir skitglad om jag drar en springnota. 

Läsa 50 (skönlitterära) böcker - nja. Jag tror inte att det blev 50. Men jag har läst mycket, mycket mer än tidigare år. Älskar att jag har hittat tillbaka till läsningen. 2026 ska jag försöka hålla bättre koll på vilka böcker jag har läst. 

Pierca klart öronen - inte check. Jag njuter fortfarande lite för mycket över att inte vara nypiercad med allt vad det innebär. Men vem vet, jag kanske drar till piercingstudion spontant före jul och gör färdigt åtminstone ena örat. Det kvarstår nämligen tre pieringar på ena örat och två på andra. Nope, det kan aldrig bli för mycket. 

Skriva klart och skicka in en bok till förlag - nja. Alltså det är så nära. SO CLOSE! Jag skrev klart mitt första bokmanus november 2024 och sedan dess har det legat och lurat och inväntat bättre tider. Nu har jag gett mig i kast med redigeringen, men det är bara ena halvan som är färdigredigerad. Jag har någon slags ambition att göra klart andra halvan under januari och bara få iväg skiten. Det får bära eller brista.

Mina tankar om 2026 kommer i ett annat inlägg, stay tuned!

Winter is here

 ...och inte bara vintern, utan även min julklapp (från mig till mig)! Dessa två faktorer, vintern och min julklapp alltså, har nämligen ett starkt samband, så det var mycket välkommet att de två kom samtidigt. Jag vaknade upp på morgonen och konstaterade att det tidigare utlovade snöfallet hade kommit nu på fredagen istället. Det låg säkert 20 cm och snöade på tvären. Jag hade en planerad distansrunda i skogen och lite snö har aldrig stoppat Aerime. Men skorna alltså... De hade ju inte kommit än. Förbannat också. Men precis när jag hade bylsat på mig inför min löprunda, och tänkt att jag fick halka runt i några andra skor, fick jag en avisering från Postnords app att skorna fanns att hämta. Vilken timing va? 

Jag måste säga att jag är tvärnöjd med skorna. Det är ett par Salomon Winter Cross Spike och liknar ingenting som jag har haft innan; det är som en löparsko inuti en annan löparsko. Svårt att förklara det här med damasker. Men jag var torr och hade grepp hela rundan, trots att det både var isigt fläckvis och att jag fick pulsa i djup snö 95 % av tiden. Och ja, jag fick alltså slita upp kartongen i bilen, men jag ville ju ha på mig dem direkt. Mvh tjejen med noll tålamod. 

Farliga både framifrån och underifrån.

Satt som smäck. Precis som alla Salomon. Tack Salomon.

Pulsa i snö! Jobbigt!

Väldigt fint med winter wonderland. Störigt bara att det inte syns vilket pissväder det var. Det snöade alltså så kraftigt att mina spår var nästintill igensnöade när jag kom tillbaka efter en timme. Om någon vill anteckna det. 

Glatt humör trots snöstorm.

50 years of metal!

Accept till Sverige! Yes! Ni som var med när det begav sig kanske minns att jag såg Accept i Stockholm 2011 under deras turné med den fantastiska plattan Blood of the Nations (2010). Då intervjuade jag även Wolf Hoffman och bara det var ju en sinnessjuk upplevelse. Efter det har jag verkligen velat se dem igen. När Accept annonserade att de skulle komma till Sverige under hösten 2024 bokade jag därför genast biljetter till Göteborgsspelningen... bara för att inse att de även hade släppt biljetter till en konsert i Skövde. I Skövde! Min lilla pluttiga hemstad, vad i helvete? Jag såg med andra ord fram emot detta på ett osunt sätt. Och vad fan händer? Veckan före drabbas jag av en influensa from hell. Med tillhörande bihåleinflammation. Jag hade feber, jag kunde inte få ur mig ett ljud och det sprutade gult snor ur ena näsborren. Det gick bara inte. Både spelningarna brann inne och ni kan ju gissa hur mitt humör lyfte av detta. 

Men nu får jag alltså förhoppningsvis en revansch på hösten 2024. Accept firar 50 år i branschen genom att bland annat göra två konserter i Sverige i början av maj 2026 och gissa vem som kommer att be there? Jo, jag. Ha! Det gjorde ju inte precis saken sämre att fucking ENFORCER är förband, jag som aldrig har sett dem innan (hur jag nu har lyckats undvika det). Det är nästan lite oklart vilka jag ser fram emot mest att se om jag ska vara ärlig. Helvete vad taggad jag är! Biljetter är bokade till 2/5 i Götet och jag har avsagt mig alla eventuella influensautbrott på förhand denna gång. Ses vi där?

Gott nytt jävla år!

Nytt år och nya möjligheter, eh? Välkomnar er och mig själv in i 2026. Jag älskar nystarter i alla dess former så jag är givetvis odrägligt taggad på ett nytt år. Men först en liten summering av gårdagen. Här kommer min nyårsafton!

Dagen började med en lugn nyårslunk på 5 km i skogen. Det snöade julaftonssnö men det vägrade att fastna på bild.

Pippin ville vara med på bild. Bellis gömde sig bakom kullen. 

Vi hade blivit lovade flera decimeter snö under natten så därför gjorde vi ett sista-minuten-ryck med saltspridaren på ridbanan. Sen lyste snön visserligen med sin frånvaro, men nu är banan saltad i alla fall. 

Jag och Anthon firade själva på kvällen. Vi drack bubbel. Det var gött.

Vi är rätt överambitiösa med maten i familjen och nu när det var nyår och allt skulle det bli femrätters. Upplägget var fyra förrätter + dessert. Det är ju ändå alltid godast med förrätt, visst? Först ut var råraka, löjrom, smetana och rödlök. En av mina absoluta favoriträtter all time.

Hade först ingen lust alls att sminka mig, men sen lyssnade vi på glamrock och då blev jag taggad trots allt. Blått, silver och glitter med en half cut crease. Smack! Och ja, det är verkligen dags att färga den där utväxten, ser ju för jävligt ut för fan.

Rätt nr 2 var babes berömda hummersoppa med syrlig fänkålssallad.

Kvällens outfit var en glitterklänning (kan man ha nåt annat på nyår?) samt kofta pga kallt i timrade hus från 1800-talet utan centralvärme. 

Tredje rätten - smörstekt pilgrimsmussla med sandefjordssås, sparris och forellrom - och någonstans här slog min mage bakut mot allt fett. Men än var det inte läge att ge upp då det var två rätter kvar på menyn. 

Näst sist ut var denna gudomliga råbiff med sojagravad äggula, kimchi, limemajonnäs och rostad lök. Men efter detta hade min mage fått nog for real så resten av kvällen fick spenderas i soffan med resorb och ett illamående from hell. Kul.

Lite dessert (chokladfondant) fick jag i mig innan det var dags att ta sig ut och bevaka skräckslagna hästar vid tolvslaget. Det var till och med mer raketer i år än tidigare. Hur jävla svårt ska det vara att förbjuda skiten? Aja, en bra kväll ändå trots allt. Gott nytt jävla år!