Nu hörni! Nu ska ni få höra. Eller läsa, menar jag. Det har varit nästintill radiotystnad från Aerime och jag förstår att ni har legat sömnlösa och undrat över vad det är som händer i mitt liv egentligen. Så nu kommer äntligen en redogörelse över de senaste veckornas händelser, med andra ord, en rejäl life update. Ja, ja, framöver ska jag bli bättre på att uppdatera er i realtid... Promise. I alla fall. Till uppdateringen. Håll i er, för nu åker vi!
Vi börjar i den änden att jag skulle åka på mitt livs första vetenskapliga konferens och presentera mitt livs första vetenskapliga artikel. En milstolpe ändå. Till Norrland och Luleå Tekniska Universitet bar det av!
Jag var alltså iväg fyra heldagar inkl resa för att hålla en presentation på 15 minuter. Oerhört effektivt måste man ändå säga. Men jag höll mig sysselsatt resten av tiden - nästa forskningsartikel krävde nämligen min uppmärksamhet. Och så var det förstås en del annat intressant på själva konferensen. Här är två av resans outfits. Till den stora konferensmiddagen blev det givetvis kostym. Denna i grön krossad sammet är inte det fulaste jag har i min garderob om jag får säga det själv. Och det får jag ju, eftersom det här är min blogg.
Såklart sprang jag även när jag var iväg i norr. Konferensorganisatörerna hade tjatat och tjatat om den norrländska kylan, men helt ärligt, vad tror de? Att vi sörlänningar dyker upp i bikini så fort februari går över i mars? Det var inte kallare i Luleå än i Skövde kan jag informera och jag höll på att svettas ihjäl i min Jon Snow-päls. Däremot var vädret helt bedrövligt - varför varnade de inte om det istället, kan man undra. Det finns helt klart bättre väder att springa i än snöstorm på tvären. Men kilometerna ska in, så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig iväg. Här är Luleås beach som jag sprang förbi. Badsugen, någon?
Hemma i söder igen blev man i alla fall fint välkomnad av våren och solen. Jag fick akut påskliljesug och åkte och köpte upp halva Blomsterlandets påskliljeförråd. Nu är det gult och fint (neeeej, inte gult och fult) hemma på gården.
Utanför stallet också såklart. Sidenote: ska måla om den där bänken i vår/sommar. Svart, givetvis, what else.
Jag har också fått ha shortspremiär i löpningen! Lyckan! Jag är ingen tightslöpare alltså... Men samtidigt har jag dålig blodcirkulation i benen/röven och fryser konstant. Så när temperaturen tillåter är jag jävligt snabb på att gräva i löparshortslådan.
Nu har även scillorna kommit igång och med reservation för att jag låter som en riktig tant så måste jag ändå säga att detta är bland det finaste med hela våren, "mAn bLiR jU sÅ gLaD aV bLoMmOr", men hey, det är fan sant.
Jag menar, kolla in detta blåa hav, blir man sur när man ser det? Nej, just det.
Något annat som också har kommit igång så är det ridningen på Hållaregårdens hästar. Say what, Pippi var ju i princip utdömd? Ja, så var det, men mirakulöst nog har frakturen i knät LÄKT (????), alldeles av sig självt. Veterinären trodde inte sina ögon när vi kom in på återbesök och hon var helt ohalt i trav. Sedan dess har det dock börjat fylla på med vätska i knät igen så inflammationen är bevisligen fortfarande kvar, och detta kommer ju inte hålla i all evighet, det förstår jag. Så jag njuter av all tid jag får med henne nu. Min älskade prinsessa. Bellis har också börjat skrittjobbas lite smått och får gå på gräs några timmar per dag nu (mer uppdatering om henne kommer i ett eget inlägg!), så på hästfronten går det väl ändå framåt. Sen saknar jag som fan att rida riktiga pass, att faktiskt träna, men det är långt, långt bort.
Babe har också kommit igång med att lägga in golvet i brygghuset efter att vi har renoverat grunden därinne. Det visade sig dock (som alltid?) vara mer jobb än han hade väntat sig och det var lite gnälligt, men nu är allt golv inne som kan läggas tillbaka (en sektion i byggnaden saknar lerbruk på toppen) och bra blev det!
Under påskhelgen blåstes alla eventuella utomhusplaner bort (bokstavligen...) då det kom en storm så kraftig att man trodde att hela huset skulle blåsa bort (det gjorde det inte). Däremot blåste en av våra häggar ned. Snyft, men det kunde varit värre. Typ att den hade hamnat i taket på huset eller i huvudet på nån.
Vi käkade en jävligt god middag på påskafton, trots storm. Här har vi huvudrätten (anka). Det var ungefär så mycket jag fick njuta av ledigheten, för resten av tiden lade jag framför datorn, hysteriskt skrivandes. Jag hade nämligen fått för mig att få in en forskningsartikel till en konferens som hade deadline på söndagen, vilket betydde att jag lade ca 12 timmar per dag i fem dagar tills artikeln äntligen var färdig och inskickad. Efter det maratonet har jag inte varit skitpigg direkt och nu har jag gått och blivit sjuk också. Men jag vet att det är ett pris jag får betala får så många dagars hyperfokus. Så nu är det bara att invänta domen den 25 maj!
Det fanns såklart en anledning till mitt vansinniga artikelskrivande. Nämligen... detta. Klart man sparar det bästa till sist. Jag har gått och tryckt ett tag på att ett av mina största mål i livet har gått i uppfyllelse - jag kan sedan den 1 april titulera mig som doktorand i informationsteknologi. WHAT! Yes. Yes! Äntligen säger jag bara. Jag har gått runt ända sedan tjänsten kom ut och haft en känsla av att någonstans kommer det att skita sig. Men icke. Nu har jag min drömtjänst inom mitt drömprojekt med den handledaren jag har velat ha i över sex år. Dreams do come true osv. Och om fem år är jag inte en vanlig sketen Miranda längre, nej nej, då är jag Dr Miranda Kedbäck, PhD. Så jävla sjukt. Hell to the fucking YEAH!
Och som att det inte räckte med bra nyheter så damp detta ned i inkorgen samma dag som jag började min nya tjänst. Vem skickar ens ut något sådant den FÖRSTA APRIL? Men det var inget skämt, nope. Så numera är jag också meriterad lärare. Helt galet.
Jag hoppas att ni är taggade på att följa min doktorandresa från start, för nu jävlar kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar