Jag måste erkänna att jag inte har hängt med överdrivet mycket i Megadeth's havanden och göranden efter släppet av Endgame (2009). Men nu är det alltså slut. De ska lägga ner verksamheten för gott. De avslutar sin karriär med ett självbetitlat studioalbum med tillhörande farewell tour. Albumet släpps 23 januari och här har ni en som kommer hänga på låset (nåväl, på Spotify i alla fall) denna dag. Nej, jag kommer inte att lyssna på de släppta singlarna före. Visst. Jag har många plattor att ta igen. Fyra plattor, to be exact. Men skitsamma. Vem har sagt att man måste lyssna i kronologisk ordning? Utan att riktigt veta hur de har låtit de senaste femton åren får jag ändå säga att jag har en del förväntningar. Detta ska ju vara Megadeth, själva kärnan i det som är dem. Det sista kapitlet. Det måste ju bara bli episkt, eller hur?
Är det någon som kommer ihåg min panik inför att Maiden skulle släppa The Final Frontier (2010)? I någon intervju på 80-talet hade Steve Harris sagt att de skulle släppa 15 studioalbum, punkt slut. När jag upptäckte Maiden då jag var tolv (!) år gammal hade de släppt 14 album (det senaste var då A Matter of Life and Death, 2006). Då det närmade sig release av det femtonde albumet var jag så ledsen över att det skulle bli det sista. När vi senare fick reda på titeln tyckte jag att saken var klappat och klart - detta skulle verkligen bli det sista albumet. De släppte plattan, min besvikelse var monumental och jag tappade allt hopp om mänskligheten (åtminstone musikvärlden). För helt ärligt... Final Frontier sög. Och efter detta påstådda sista album har de alltså släppt två till plattor.
Med det sagt känner jag mig inte helt övertygad om att detta verkligen blir Megadeth's sista album. Eller deras sista turné. Den som lever får se. Det hade i alla fall varit kul att få se den där rödhåriga amerikanen live igen innan han drar sig tillbaka för gott.
>> Now playing: Megadeth - Into the Lungs of Hell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar