50 minuter i skogen senare och nu är allt som det ska igen. Jag är absolut ansträngd i luftvägarna men inte tillräckligt dålig för att låta bli. I riktigt långsamt lufstempo kändes det nästan som vanligt. Och bättre med lufs i skogen än inget alls, right? Så nu sjunger fångarna igen och både regnbågar och rosa moln har återuppstått. Aja… Bättre att vara beroende av löpning än av typ kokain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar