Ends and beginnings

Hej. Det var ett tag sedan. Just nu är jag i det stadiet att jag inte vet riktigt hur jag ska svara om någon frågar mig hur det är. Deklarationerna är klara och jag har sedan igår även semester från Högskolan, eller ja, första delen av min upphackade semester (kanske inte har nämnt det här, men i år provar jag ett nytt upplägg med två veckor semester, en vecka jobb, två veckor semester - vi får se vad jag tycker om det). Idag är det midsommardagen och gårdagen blev av förklarliga skäl rätt stukad då vi förlorade en familjemedlem på Anthons sida. Även om något är väntat blir det inte nödvändigtvis lättare att bära för det. Av respekt för de närmaste kommer jag inte att skriva mer om det här just nu. För att tänka på annat gick vi en sväng runt Jättadalen, jag gjorde min midsommartårta och vi drack en champage från 2005. Ibland får det räcka så.

Men tillbaka till min semesterkoma. Innan jag gick på semester har jag kört på som fan för att hinna bli klar med allt, och vi vet alla att det inte är ett optimalt sätt att påbörja en ledighet. Just nu lever jag i något slags vakuum eftersom min tidshorisont inte sträckte sig längre än till torsdag eftermiddag. And now what? Jag blev förvisso färdig i tid men efterstressen sitter kvar och jag fick hindra mig själv för att hysteriskt uppdatera mejlen igår på midsommarafton. Nu ska jag ju ägna mig åt annat. Ställa om. Men uppgiftsväxling är inte min starkaste sida precis. Jag får nog tillåta mig själv att befinna mig i detta vakuum några dagar till innan energin och hyperfokuset sparkar mig i röven igen. 

Jag är också en vecka ut från nästa stora löparutmaning, Bocksten 44 km, mitt livs första ultramaraton (well, rent tekniskt i alla fall). Förra helgens lopp Blue mountain gick för övrigt helt okej, resultatmässigt bra (synd att klaga när man sätter PB på trail 10, 15 och 20 km) men känslan var faktiskt rätt bedrövlig från start. Jag fick kriga tidigt och då blir ju upplevelsen sådär. Jag sprang i alla fall in sex minuter snabbare än förra året på samma snittpuls, trots att jag nog gick ut lite för hårt i början. Jag fick även en aggressiv energiplan testad i skarpt läge och vi kan nu konstatera att jag fixar ca 95 g kolhydrater/timme även i högre intensitet. Detta gjorde även att jag inte blev särskilt sliten efteråt, man tackar. Så nu är det bara att cruisa på fram till Bocksten med något litet kvalitetspass och ett lugnt långpass kvar. Sova, äta och göra annat än att träna.

På tal om att göra annat ska jag även ta den här helgen åt att reflektera över vad jag vill göra i sommar. Jag har som bekant svårt att hitta balansen mellan arbetsläger och total paralys men detta kanske är året då jag lyckas, vem fan vet. Nu ska jag plantera om tomater i regnet och fortsätta lyssna på Blind Guardian, Aerime over and out.