Det sabla gräset alltså. Vi var uppe i tre timmars gräs på mager mark och fem minuters trav per ridpass innan sockret fällde krokben för oss ännu en gång. Nej, Bellis har inte fått något fullt utvecklat fånganfall, tack och lov, men absolut en känning i höger fram (den hov hon fick rotation i) som inte gav med sig trots att vi ströp grästillgången direkt. Så nu står hon på Metacam och sjukhage igen. Jag skulle kunna skriva "SUCK!!!" här, men vet ni vad? Jag är fan lättad. Lättad över att hon bara har lite svag digitalpuls och ingenting mer. Ingen hälta, ingen ovilja att röra sig, ingen värme. Det blev inte heller värre och värre på de fyra dagarna, men pulsen försvann inte heller. Och nu är den helt borta. Så vad gör då en veckas sjukhage? Sedan kan vi väl konstatera i efterhand att tre timmars majgräs + obegränsad tillgång på torrhö var en dålig kombination. Men who could've known? Laminitis en jävligt svår sjukdom alltså, inte helt kartlagd och med extremt stora individuella skillnader. Så nu backar vi några steg. To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar